Senaste inläggen

Av carin johansson - Tisdag 9 aug 07:16

Ja, i dag kan man verkligen skrivar under på det... Vart tog sommaren vägen? Vips så är vi inne i augusti....

 

Och de där magiska mornarna som jag bara älskar, börjar att infinna sig...


Men för att backa bandet lite... Sist jag skrev var i maj... Underbara maj... Och som för vår del bestod maj mest av förberedelser inför den stora dagen... Sonens studendag... Och vilken fest vi fick! Precis som vi hade hoppats och önskat! Släkt, vänner och grannar och till och med solen förgyllde vår students stora dag! Efter 1 månad med torka och sol, så visade väderprognosen den 10 juni, att det skulle komma 10 mm regn... DET hade inte ingått i min planering... MEN soldansen gav resultat! Och regnet försvan och i stället kom solen och vi fick den där fantastiska dagen som vi hade hoppats på!

 


Strax därefter begav vi oss på härlig släktresa till Rodos... Och allt var helt fantastiskt! En vecka med sol, bad, mat och härligt umgänge! Och en vecka går fort... Men när vi anländer flygplatsen för hemresa, så får vi meddelande om att det inte blev någon hemresa... Flygplanet var trasigt och stod kvar i Göteborg... Så för vår del blev det 33 timmar längre semester på Rodos... ;) Måste säga att Fritidsresor skötte det hela väldigt bra och gjorde allt vad som stod i deras makt för att ta hand om oss strandade gäster.... :) Tummen upp för TUI!

Vi hade tillbringat veckan längst söder ut på Rodos, så vi tog därför tillfället i akt att få oss en kväll inne i Gamla Stan ... Som lite extra guldkant på resan...  


Men det som kanske har kantat vår sommar allra mest, är nog ändå vårt stora intresse häst... Matilda och Diva har varit i Varberg och deltagit på Varbergshoppet... Vilken tävling de hade fixat för våra ponnytjejer! Tjejerna fick tävla på samma bana och arena som det stora stjärnorna .... Bara känslan av att få rida in där... Wow... Och lilla Diva, hon gjorde vad vi förväntade av henne! Vilken liten stjärna hon är! 

 

 


Jaa, detta var riktigt stort! :D


Men det som kanske har varit vår största händelse i sommar, är nog ändå Herkules... En ny ponny har flyttat in i Finabo... Vår fina fina Herkules!

 

 


Herkules har nu bott hos oss i 14 dagar och vi är redan oerhört fästa vid honom! Vi ser början på ett nytt hästäventyr och vi längtar såå till att ta reda på vart det här äventyret kommer att ta oss!


ANNONS
Av carin johansson - Måndag 16 maj 09:40

Och vips, så är vi i mitten av maj ... Underbara, fantastiska maj! Och i Finabo pågår förberedelserna för fullt, för stundande studentkalas! Kan ni fatta...? Min lille ängel, skall ta studenten... Trädgårdsarbete, menyplanering, renovering av toalett... Ungefär som det brukar bli i Finabo..... :D

 

Jag trodde knappt att någon besökte min blogg längre, då den lever i en förtorkad tillvaro... Men det visade sig vara fel, då jag fick en fråga angående min sjukdom, mikroskopisk polyangit, MPA, härom dagen... Och tänkte därför skriva lite om hur det är just nu i sjukdomen....


Det är nu 11 år sedan jag insjuknade och i dag så äter jag endast enlapril, för att hjälpa mina njurar samt levaxin för att hjälpa sköldkörteln lite, som mediciner.


I mars 2015 fick jag ÄNTLIGEN sluta med Imurel. LYCKA!!! för mig har det hela tiden varit målet jag strävat mot, att få fasa ut cellgifterna! Året som följde, fick jag gå på provtagning var 4:e vecka för att se så att sjukdomen höll sig i schack. Och nu går jag var 8:e vecka på kontroll.


Jag mår fantastisk bra och är oerhört lycklig över att jag är såpass lyckligt lottad, att jag har kunnat fasat ut cellgifterna... Med åren så har man på olika sätt fått ta del av andras historier kring den här sjukdomen och jag inser att jag är en lyckligt lottad person.


Något mer som faktiskt är ganska facinerande är, att nu i mars 2016, så gjorde jag en ny mätning på mina njurar och från att ha haft en kapacitet på 38% 2005 så har njurarna succesivt repat sig, så vid de två sista mätningarna 2014 och  2015 låg kapaciteten på 59 % men nu, 2016, så hade kapaciteten repat sig till 62%!!! Helt otroligt att dom fortfarande "repara" sig sakta men säkert!!! Det kanske kan te sig marginelt, men för mig personligen, så är det en sådan oerhörd triumf att njurarna har repat sig, då jag fick höra från allra första början att det är omöjligt och att läkningsprocessen faktiskt fortfarande pågår!!! Så det brevet är för mig som rena lottovinsten! Jag blir så oerhört lycklig var gång jag tittar på brevet! Som mitt egna lilla lyckopiller... Känner jag mig låg, så är det bara att ta fram och genast infinner sig känslan YES, I did it!


Något som jag också kommit till insikt med under åren, är att jag även är oerhört lyckligt lottad med den hjälp jag fått av sjukvården! Den har varit exemplarisk! Reumatologen har tagit oerhört väl hand om mig som patient och tar mig alltid på största allvar OM jag hör av mig till dom. För några veckor sedan så drabbades jag av njurstensanfall, vilket inte hänger ihop m sjukdomen, men är jobbigt ändå... Men när jag kom till aktuen och berättade för dom om min situation och min grundsjukom, så togs jag även där emot på ett fantastiskt sätt! Oerhört noggranna och inget lämnades åt slumpen! Direkt skickades jag på CT för att i mitt fall, så ville de verkligen veta hur mina njurar mådde. Och inte som min stackars granne, bli hemskickad tre ggr från akuten utan att något direkt hände el något aggerande från sjukvården.


Sköt om er och njut av maj månad!

ANNONS
Av carin johansson - Torsdag 10 mars 11:12

Livet i Finabo rullar på...? I ett rasande tempo! Utom här på bloggen...? Förlåt....
Men det blir väl kanske så, att när något flyttar in i livet, så får något annat flytta ut... Hur det än är så har ju dygnet bara 24 timmar....?
Något som flyttade in i Finabo för 1,5 år sedan, var ju var lilla Sally... Vår hopplösa, tokiga, busiga, kärleksfulla lilla tax.... Som har ätit upp mer skor än jag ens vågar tänka på... Som är så uppfinningsrik att jag stundtals häpnar... Men så otroligt glad och kärleksfull att jag genast förlåter....

Av carin johansson - 5 september 2014 16:11

... i Finabo.... Säg hej till Rally-Sally.... Taxen som saknar en växel... Hon kan nämligen inte gå.... Hon BARA springer....


 

Liten, glad och nyfiken och kopiöst envis.....


Selma...? Ja vad säger Selma om detta.... Första dagarna var något av en chock för fröken fisförnäm.... Hon lade sig till med taktiken "om jag inte ser henne, så finns hon inte".... Gick så där.... Iofs så höll sig Sally lite på sin kant de första dagarna.... För hon förstod att detta var surtant Selma.... Men sedan... Sedan tyckte Sally att det var dax för islossning och sakta men säkert började hon att närma sig beaglen... Till en början med små försiktiga nosstötningar... För att sedan kanske inte vara fullt sååå försiktig.....


 


Selma.... Hon fredar sig så gott hon kan....


 


Men som sagt, det är inte så lätt alla gånger....


Ja så numera bor det alltså två små fröknar i Finabo.... Selma och Sally

Av carin johansson - 5 maj 2014 15:54

... är där vi befinner oss... Ett tu tre, så är vi redan i maj! Tiden går galet fort, men det är väl så när man har roligt???


Och i dag har vi en bemärkelsedag i Finabo.... Vår tokiga, busiga, underbara lilla Selma är inte mindre än 5 år... Galet!?! Fast det är nog ingen som riktigt upplyst henne om detta faktum ännu... Fast någonting haaar hänt... Vi kan numera ha jycken lös på gräsmattan, när vi tillbringar tiden ute.... Utan att hon rymmer allt för långt... Fast det är knappt att jag vågar säga det högt.... Skönt för oss och framför allt skönt för Selma....

 

För de sista veckorna har tillbringats mycket tid i trädgården .... Ett soldäck är under uppbyggnad så det har grävts, och gjutits stolpar, körts mackadam och sakta men säkert har uppbyggnaden påbörjats....


Allt medans äppelblommen nu sakta slår ut....


 


För det är ju NU, just nu, som vår trädgård är som allra vackrast...


Må så gott

Av carin johansson - 14 mars 2014 10:56

... no seen.... Jag skäms lite... Har rent ut sagt varit USEL på att blogga.....



Men livet i Finabo rullar snabbt nu för tiden... :D Om någon undrar... Vi fyller dagarna med ridning och träning... Och allt annat som hör livet till....


Maken har även gjort debut i Vasaloppsspåren... En helt ny erfarenhet för honom och även mig... Då jag åkte med som glad supporter och sällskap... Vilken organisation Vasaloppet är! Imponerande!!! Det som kanske dock satte lite smolk i bägaren, var ju vädret... När parkeringen vid starten och målområdet i Mora mest kunde liknas vid ett gigantiskt fält av geggamoja... Kanske inte rktigt vad jag hade förväntat mig... Och den totala avsaknade av spår för motionärerna under det riktiga loppet.... Vet ännu inte om det gav mersmak... ;)

Men för det mesta så tillbringas fritiden runt och omkring ämnet häst... Svärfar flinade lite smått åt mig senast i går och kunde krast konstatera att jag nu levde ut alla mina barndomsdrömmar genom Matilda.... :D



Och att det är så fantastiskt roligt, är ju vår underbare Kulltorps Yes förtjänst.... Underbara, goa Yes....


 

Vi vann verkligen högsta vinsten den dagen du flyttade hem till oss!

Av carin johansson - 30 december 2013 11:14

Jag brukar ju ha en liten årkrönika så här på sluttampen av året... 2013 går ju inte till historien som det mest aktiva bloggåret, kan jag konstatera.... ;-)


MEN när jag tittar tillbaka på det gågna året kan jag konstatera att vi lägger ett bra år bakom oss.... Som har bjudit på många, fina, härliga och roliga stunder! Även om vi fick en "skitstart" på året med stopp i avloppet på årets allra första dag.... Kanske inte det man drömmer om att vakna upp till... Men sedan har det bara blivit bättre!


Så 2013 års första projekt startade redan på årets första dag, kan man säga.....


Men i spåren av en uppgrävd trädgård föddes en ny köksträdgård... Ett projekt som bott i min skalle något år... Och nu blev det verklighet!!!


    

 


 


 

Jag blev sååå otroligt nöjd med min köksträdgård!!!


Nya sovrum har det oxå blivit i Finabo.... Dotterns rosa period fick ett slut och in flyttade föräldrarna i det före detta flickrummet....


Det fick ju vissa konsekvenser för mig, att byta sovrum... När en väckarklocka började ringa mitt i natten, så tog jag samma väg som vanligt... Men det tog stopp ganska så fort, för där stod en vägg vilket min sömndruckna hjärna inte hade programmerat om.... Ingen större fara skedd mer än att Mårten fick sig ett riktigt gott skratt där han kunde se hur hustrun stod och klättrade på en vägg....


En vända till Hemsedal över påsk och med ett helt FANTASTISKT väder....


    

Våren lät vänta på sig.... Men under tiden vi väntade på vår, ägnade vi all tid tillsammans med vår underbara Kulltorps Yes....



När jag så här sitter och ser tillbaka ett år, så är det en HELT FANTASTISK resa Matilda har fått göra tillsammans med Yes... Vilken utveckling!!! Det är helt GRYMT att se hur ett ekipage kan utvecklas så tillsammans! Och äran och förtjänsten måste till stor del tillskrivas Yes... Det måste ha varit ödet den där dagen jag såg annonsen på honom.... Lyckan var helt enkelt på vår sida! :D



Och dom lyckades till och med att bli klubbmästare i hoppning för 1 månad sedan.... Gissa om mammahjärtat svämmade över av stolhet och lycka!


Men den kanske största händelsen för mig helt personligen, var nu i december, när min läkare ringde upp mig och berättade resultatet av njurtestet jag hade gjort en vecka tidigare... Kapaciteten hade ökat till 59% från 38% då år 2005 när jag blev sjuk... Och äntligen äntligen fick jag besked på att det finns en ände på cellgifterna... Jag skall lämna ett blodprov i januari och är då allt ok, så slutar jag med cellgift i februari... Som jag har väntat på denna dag!!!


Med dessa ord vill jag TACK ER  och önska er ett Gott Nytt ÅR och med stor förhoppning ser jag fram mot år 2014 och vart dess vägar bär....


Gott slut och Gott Nytt År!

Carin  



Av carin johansson - 13 december 2013 11:56

Livet kan i bland vara tufft... Oerhört tufft... Men ibland alldeles, alldeles underbart.... Och vi alla drabbas av våra prövningar....


I mitt fall handlar det om min sjukdom, mikroskopisk polyangit, som jag släpat på sedan 2005.... Då, 2005, så var jag oerhört sjuk.... Och mina njurar var det organ som blev värst drabbade... Det gällde att försöka rädda det som räddas kunde, fick jag klart för mig... För det som är förstört kan ALDRIG bli bättre, upplyste läkaren mig.... Då 2005, hade jag en njurkapacitet på 38 %....  Men någonstans inom mig, väcktes den trotsiga Carin, den positiva och envisa Carin... Hon som VÄGRAR ge upp.... -Dom skall få se! Mina njurar SKA bli bättre!!!


Och så växte ett groende positiv tänkande inom mig... Jag har hela tiden TROTT att det skall gå!!!


Och förra fredagen var det dax att på nytt testa njurarna... Nu visade det sig att njurarna var uppe på 59%!!! Och det bästa av allt, är mina blodprover bra i januari, så får jag sluta med cellgifter!!! Som jag har väntat på denna dag!!!


Men inte slut på solskenshistorier där inte... Denna veckan har varit händelserik i Finabo.... En av hästarna i stallet hade en inplanerad operation i tisdags... Operationen gick bra, Máni vaknad ur narkosen, och fick några timmar senare klartecken på att åka hem... Väl hemma upptäckte vi när vi öppnade transporten, att han hade börjat att blöda under transporten hem.... Det var till en början kanske inte så farligt... Men blodflödet tilltog, till att slut bli helt akut.... Vi stod i över en timma med tryckförband innan veterinären ÄNTLIGEN kom....


Mánis enda chans var, att vi lyckades att få till ett tryckförband som skulle hålla för hela transporten till Slöinge djurklinik.... Vi jobbade förbrilt med att stoppa blodflödet.... Kl 21 på kvällen LYFTE vi in den lite motsträvig herren i transporten och så i väg! Kvar på gårdsplanen hemma, stod vi som under ett par timmar jobbat och jobbat för att rädda Máni.... Det enda som vi nu kunde göra , var att hålla tummarna att tryckförbandet satt ordentligt och höll hela vägen.....


Och städa stallet.... För vilket kaos där rådde efter förbrilt livsräddande arbete.... En sopsäck att samla i hop alla använda tygstycken och handdukar och kompresser.... Jag bad en liten bön att ingen skulle inventera vår soptunna,  för om så skedde skulle jag nog kunna räkna med att ha polisen på dörren som avkrävde mig på en förklaring..... 



Och jag hade med Mani i aftonbönen den kvällen.... -God gud, se till så att förbandet håller .... Och det gick vägen!!! Så när jag på onsdag morgon klev upp i ottan, så hittade jag ett sms att vi hade klarat det! Blödningen hade stannat och Mani levde när de kom fram!!! Kan säga som så, att det var många tårar av glädje i frukostgröten den morgonen.... Jag kände hur all anspänning fullständigt släppte och tårarna fullkomligt vällde fram av glädje! Det andra alternativet vägrade jag ens att tänka på....


I går kväll fick så prinsen återvända hem till Finabo igen.... Det blev lite extra klappar på pojken i morses... :)


Så nu mina vänner, bland alla glädjetårar, så önskar jag er en fin Lucia och en fantastisk helg!

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ carin i finabo med Blogkeen
Följ carin i finabo med Bloglovin'

mail


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se