Och vips är vi i slutet av september... Och här har det varit enormt dålig aktivitet.... Alltså på bloggen... I Finabo är det dessto större aktivitet och kanske där av det allt mer sinande inläggen... Och kanske en viss mån av bloggtorka hos skribenten... Ibland känns det lite svårt att hitta nytt att skriva om... För mina soluppgångar har ni väl snart sett till leda?

Men ändå så känns det som mitt signum på något sätt... Just soluppgången är en stund på dagen som jag uppskattar så mycket... När dagen sakta vaknar... När de brinnande strålarna kastar sitt ljus över Finabo...

Så jag plågar er med ytterliggare en soluppgång i Finabo....

Annars upptas mycket av vår fritid tillsammans med vår fina ponny... Tänk att man kan ha turen någon gång i livet och verkligen hitta den DÄR ponnyn som har allt.... Vi är så otroligt lyckliga över att ha vår kära Yes i vår ägo...

Så tillsammans med Yes spenderas mycket av min och Matildas fritid... På hoppbanor och träningar.....

Annars är det mesta sig likt... Selma busar, jagar och mår prima... Varje dag förmanar matte Selma att det är INTE tillåtet att jaga kisse, när kisse kommer in på besök.... Och lika väl så MÅSTE Selma var dag, jaga kisse lite så att dom springer så där käckt uppför trappan, som dom bara gör när dom är jagade av Selma...

Finabo börjar så sakta övergå i höstnyanser och jag känner sakta suget efter att fota väckas till liv... Så vem vet? Snart kanske jag bombar er med höstfoton.....

Må så gott!